Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett obstinat barn. En ung man, som vistades hos mormor ibland
och hos oss, kunde gå ut i tamburen, sätta på sig min fars
uniformsmössa och komma in med den — då blev jag spak. Jag
var rädd för min far. Rädsla är mitt första minne, mitt allra
första tydliga minne i livet, en viss stämning av kuvad
förskräckelse, men säkert också trots. Stilla ensamhet, stilla
lekar, doften av ogräset utanför porten till Observatorieplan,
där vi bodde en tid, avbruten av stunder av denna rädsla.
Men nu var det slut. Nu gick jag nöjd och säker och
trampade på golvet och såg i alla skrymslen och skåp — denna
våningssyn står som en lång, lång dag, då intet hände, men allt
var mättat med innehåll och förväntan.
Om det var en vändpunkt för sexåringen, var den det också
för mamma och för Hjalmar, som nu skulle bli min nya pappa.
Han skulle nu bilda familj, två barn funnos redan att överta.
Han var då tjugutre år, skulle fylla tjugufyra i november
samma år.
Vår nya pappa lekte med Henry och mig en dag. Det
förefaller mig som om inga andra än vi tre funnos i våningen, det
var alldeles tyst. Leken bestod i att han gömde sig för oss. Han
fyllde oss med häpnad — hur vi buro oss åt och letade och
sprungo runt ur rum och i rum, så satt han alltid till sist på
samma plats. Ljudlöst hade han kilat in och satt på en stol i det
rum, varifrån hela leken utgått, satt där rak, med händerna på
knäna, småleende, utan att säga ett ord. Vi voro mycket
lyckliga denna mystiska lekstund, Hjalmar var märkvärdig och han
var snäll.
Det är enda gången jag kan minnas att han lekt med oss —
en förmiddag på ett sommarnöje rodde han med oss till en
holme som dignade av blåbär, det var också det ett under. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
