Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man skall besinna: vid sina tjugutre år hade han bakom sig
donationen till Arbetarinstitutet, som var en demonstration och
programförklaring, han var medarbetare i Tiden, han hade
lämnat sin redan påbörjade bana som astronom och definitivt
valt sin väg, han var med i styrelsen för Föreningen för
religionsfrihet och var medlem i Socialdemokratiska föreningen
och den av K. P. Arnoldson stiftade fredsföreningen.
Det där visste jag ju inte då. Men något visste jag: en dag
lekte jag på Johannis kyrkogård, jag brukade sitta på en av de
flata gravstenarna och läsa Bröderna Grimms sagor och jag
fann på mycket att bygga upp min tillvaro med under de
lummiga trädens kronor. Mamma kom förbi: vill du gå med? Ja,
svarade jag på det undfallande sätt, som förföljt mig hela livet
— att inte kunna säga bestämt ifrån, men ändå ha en alldeles
bestämd vilja. Hon tog mig med sig, vi trädde in i en stor sal,
som jag visste hette Arbetarföreningen, där stod Hjalmar på en
tribun och strax därpå började han tala. Salen var så ljus,
tyckte jag — den kan inte ha varit så bländande på dessa
gaslågornas tid — och fullpackad. Alla ansikten voro riktade mot
tribunen där pappa stod och talade och talade. Vad han sade
hörde jag icke. Annars hade kanske något bundit mitt intresse.
Ty då många år senare min egen lilla flicka av oss fördes till
Vanadislunden för att tidigt få inbränt ett minne av att ha hört
Hjalmar tala, kunde hon stolt göra reda för att hon förstod
många ord av vad han sade: ”arbetarrörelsen, solidariska, tiden
rinner fort, åldersstrecket” och så sa han ”befängt!” ”Jo” — då
vi skrattade — ”och så hörde jag mycket väl att han sa
klasskampen!” Jag var något år äldre än hon då, men av de
sedermera välkända orden hörde jag inga, jag bara greps av en
växande förtvivlan i det starka ljusskenet, i hettan bland alla dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
