Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beträffande nässelkål, behövdes inga vädjanden! Den ansågs för
kalasmat, den sluppo vi. Den åstadkoms också med stort besvär,
då nässlorna skulle hackas i hackhon med de två knivarna,
liksom spenaten, som åts med hackat ägg över och var
främmandemat. Ägg fingo vi aldrig på den tiden. Då det var
främmande, fick man ett fjärdedels ägg — det kunde hända två
gånger på halvåret. Apelsiner förekom knappt, fanns det vid en
julbjudning, fick man en klyfta. De voro så ettersura, att
förlusten inte var så stor. Äpplen fanns ju bara på senhösten, fram
till jul. Men sylt fanns, det hade alla familjer mer och mindre
väldiga förråder av, i synnerhet lingon, som åts med mjölk och
hårt bröd som efterrätt. Lingonpäron var söndagsmat, det ilade
i tänderna på mig, då jag åt det, men det hade varit otacksamt
att knota. Bröd skulle ätas till maten. Det var en så utbredd sed,
att en liten värmländsk anekdot ger bevis på den: ett litet barn
sitter ute i gräset och äter välling, då kommer en orm ringlande
fram till fatet. Barnet slår ormen i huvudet med skeden och
säger: ”Ät brö till maten, matken, annars slår jag dej i skallen
me sia!” I mammas barndom, har hon berättat, blev man stark
av mögel och sot — ett sätt att villa bort mögligt fläsk, grönt
smör och annat ur förråden. Skorpor förekom mycket, det var
i vardagslag enda kaffebrödet. Ville vi ha en härlig stund bådo
vi om skorpa med smör på — att ta det utan att be var
uteslutet. Det nekades aldrig, men man bad inte annat än då
man var extra begiven på något gott. Skorpa och mjölk var vår
kvällsmat i åratal. Sötsaker, ”gotter”, förekom inte alls, aldrig
choklad, annat än till födelsedagar, då voro ett slags stora
druvknottriga kakor med lös vit fyllning den givna presenten, de
kostade fem öre. Men vi fingo ofta ”äggula”, det vill säga ägg
rört med socker, det var stärkande. Maltextrakt fick man för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
