Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
morgon, vi åkte i hyrvagn och man såg ansikten vid
vagnsrutorna, hurrande människor, svängande hattar, leende munnar.
Det var frukost hemma, jag minns i detalj endast farbror
Sterky, en stor godlynt och fin man. Jag kan se dem alla gå runt
och äta av smörgåsbordet och se dem livliga och i stämning —
löjligt nog har jag ett intryck från denna morgon av att det
dracks snaps, ja, till och med att glasen voro immiga, men det
måste vara senare bilder ... Det var emellertid högtid och
fest. Så pass omedvetet tränad var man redan, att man
begrep att det inte var frigivandet som var det viktigaste, utan
att något genomförts — vad visste jag inte. Men alltsedan den
tiden har jag bevarat en fullkomligt ”medfödd” reservation i
mitt sinne för Viktor Rydberg. Den sitter i, jag må läsa honom
hur mycket som helst. Och man skall minnas att det aldrig
talades politik och åsikter hemma, aldrig docerades, aldrig
trycktes på med den eller den uppfattningen. Det kom i den luft
man andades, det sögs in, dag för dag, små stunder, vissa
intryck som beto sig fast allt under det man var upptagen av sitt
eget. Jag kan aldrig minnas att föräldrarna någon gång direkt
påverkat oss. Men indirekt och då med en min, en kort
vändning, som då jag sade till mamma:
— Mamma, jag har hittat på något så bra. Fina pojkar kallar
jag för gossar, fattiga pojkar kallar jag för pojkar.
— Jaså, sade mamma. Då är du en bracka då.
Jag var högst nio år då, men det brände så det sved i åratal,
det glödgade med ett enda fräsande bort en utväxt, det renade.
Ovanligt nog sade mamma ingenting mer, kanske för att vi just
då gingo på gatan. Annars talade hon gärna häftigt och
upprört, då det ”var något”; det skapade en viss rädsla för att
väcka hennes vrede, på samma gång som vi hade djup respekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
