Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag i Strindbergs Öden och äventyr, ”En ovälkommen”. Hans
”Blomstermålningar och djurstycken” fick jag till jul året
innan jag fyllde elva år, han hörde med till ens underlag, men
”En ovälkommen” blev en av de där stora uppenbarelserna
böckerna kunna skänka. Och vi hade mycket böcker, från golv
till tak. Både skolan och även delvis hemmet kämpade förgäves
mot ens läslust. Skolan sökte få en att vara ute i friska luften,
hemmet att ”göra nytta”. Båda delarna togs lika håglöst och
ovilligt. Om att göra nytta måste jag tala litet mer nedan, nu
först friska luften.
Man frös för att man var olämpligt klädd, kängorna sutto
för hårt åt, skridskoåkningen hämmades av stelfrusna fötter,
skridskorna surrades direkt på chevreaukängorna, man hade
visserligen muff, men det var bara de skickliga, som åkte
ytterskär, som kunde hålla händerna i muff. Även kälkåkning
åtföljdes av dvalna fingrar och en slutlig drift att komma in för
att tina upp. Skidåkning förekom knappast ännu,
sparkstöttingarna började skymta, man gick till Fiskartorpet för att
idka denna ”sport” — ett ord som inte fanns. I Humlegården
åktes kälke från Floras kulle, en lång isbacke med vallar. Nej,
lovdagarna satt man helst hemma, slapp frysa och fick litet ro
omkring sig.
Ro att läsa! Ellen Key lånade oss böcker ur sitt bibliotek. Där
fingo vi vad som till äventyrs icke fanns i hemmen. Jag för min
del läste genom henne Jonas Lies Kommandörens döttre,
naturligtvis på norska. Vi fingo komma på söndagsmorgnarna, alltid
var där fint och svalt, på en hylla stod ett venetianskt glas, hon
hade en liten soffa hon ägt som barn. Oftast var det intelligenta
människor hos henne, man neg för Karl av Geijerstam, och gick
så och letade fritt på hyllorna, tog sin bok, Ellen Key skrev på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
