Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sitt mysande sätt in den i det register, som var fäst vid hyllan.
Hon var noga, ordningsam, men aldrig pedant. ”Hon är tokig”,
sade föräldrarna, ”nu sätter hon romaner i händerna på
flickan!”
Somliga av oss läste ju mycket. Så mycket att det väckte
allvarlig oro. En åtgärd från skolan var att en dag låta en av ”de
stora flickorna” komma in till oss och på sitt mjuka sätt berätta
att hon som vi slukat böcker, ”och vet ni flickor, då förlorade
jag minnet för lång tid!” Det var modern pedagogik. Vi hörde
på och föraktade minnesförlusten.
Skolan hade bibliotek, där funnos ock de gula böckerna med
röda ryggar. Anna Whitlock delade själv ut böckerna, det
skedde var lördag.
— Nej du Vera, sade hon en dag från stegen, nu ska du få
något annat än dina romaner. Var så god. Och på nästa
gemensamma lektion är du så god och håller ett föredrag om boken,
så att jag vet att du har läst den.
Jag höll föredraget. Boken handlade om ”Växternas
blomning”. En av de mindre flickorna, Gudrun Asp, sade efter mitt
så kallade föredrag, då vi alla drogo på oss kapporna för att
gå hem:
— Begriper ni inte, pistillerna det är flickorna och ståndarna
det är pojkarna.
Vi sågo på henne med fasa. Hos mig blandade sig också
retlighet för att hon förstått mer om växternas blomning än jag,
som hållit föredraget.
Men det var sista gången jag lånade något ur skolbiblioteket.
Det fanns ju böcker hemma.
I en enquête i Social-Demokraten år 1936, ”Fars bokhylla”,
berättade en av tidningens läsare hur han hittade en lår på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
