Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och så detta:
”... för att däri uppfånga den dyrbara droppe, som föll en
gång var tjugonde minut med ett urverks enformiga
regelbundenhet, en dessertsked var tjugufjärde timme. En sådan
droppe föll när pyramiderna voro nya, när Troja dukade under,
när Rom grundlades, när Kristus korsfästes, när Erövraren
skapade det brittiska väldet.”
Ni minns nog vem som sökte fånga upp den droppen på sin
tunga — Indian Joe, och kom ihåg att uttala det som det står:
indianjoe!
En av de där uppenbarelserna om nya ord och uttryck, det
var detta, som också alla minnas:
”Nå, jag är säker på att du kan tala om för mig”, sade
fruntimret. ”Namnen på de två första lärjungarna voro ...
”David och Goliath ...
Låtom oss draga medlidandets slöja över den återstående
delen av uppträdet.”
Att Mark Twain drog en slöja fann jag tjusande, det var
kvickt, egenartat och så behagligt också. Ty jag trodde i många
år att det blev alldeles tyst om saken för Tom Sawyer. Själv
skulle jag icke kunnat tala om vilka de två lärjungarna voro,
ingen av dem visste jag om. Men att David var han med
slungan, det anade jag. Udden i episoden gick något förlorad
för mig, det var tystnadens slöja som blev mitt guldkorn.
Vi skulle inte bara vara ute i friska luften, vi skulle som sagt
också ”göra nytta”. Hos oss var detta belagt med samma
förunderliga inkonsekvens, ty man skulle både ha reda på sig och
”hjälpa till”. Om detta att ha reda på sig har en episod bränt
sig fast, som må få komma in som en parentes. Jag läste en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
