Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
del för att det skulle gå ihop. Av Hjalmars noggrant förda
räkenskaper i vanliga svarta anteckningsböcker ser man att huset
Norrtullsgatan 3 måtte ha givit bra litet! Bodde folk gratis där?
Det kostade också, överskottet var väl på det hela taget att vi
bodde hyresfritt och det var mycket! Men hans inkomster av
arbetet voro små och splittrade — tidningen hade arbetarmetoden
att betala per vecka.
I all denna oro, blandad med glättighet och alltid livaktighet,
står Hjalmar överskuggande i bakgrunden. Alltid stillsam,
vänlig och litet förströdd, men ännu är inte hans bild som senare
oupplösligt förenad med skrivbordet. Han måtte ha haft sitt
arbete på tidningen; jungfrurna kallade honom redaktörn och
älskade honom för hans anspråkslöshet, hans brist på
fordringar för sin personliga del. Han var ingen ”uppfostrare”, men
hans gillande eller ogillande verkade på avstånd. Någon gång
kunde det slå över för honom. Någon ren småsak, väckte då hans
oresonliga vrede — det var väl en ventil han behövde. Han
åskade då — vi lärde oss snart att dumt nog skratta åt det
och han skrattade med när han lugnat sig. Men efteråt förstår
man hur påfrestningarna togo sig detta uttryck, så sällan, så
ungt obehärskat, som då man slår omkring sig, innan man lärt
sig bemästringens svåra konst. Till denna maktlösa
självhävdelse hörde att han brukade säga att man stulit det eller det av
honom. ”Vem har stulit min penna?” hette det. Det var ett
kraftuttryck, det sades ofta så gott som på allvar, det innebar en
reaktion mot oordning, en bön om arbetsro ... Men så kunde
det goda lynnet och hemmets munterhet få honom att överdriva,
som då han en gång sade: ”Vem har stulit min smörgås?” Den
smörgåsen fick han äta upp i åratal.
Ett sådant där vredesutbrott har jag ett dunkelt minne av:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
