Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Georg hade väckts i sin vagn, han skrek och Hjalmar kom i
ursinne för att drabba den som väckt barnet. Jag tror att det
var Henry. Hjalmar jagade honom runt i rummet för att få
tag i honom, och daska till honom. I böcker ser jag att
socialdemokratiska partiet skulle ha sin första kongress år 1889, det
kan passa in med ett skrikande småbarn hemma, som inte var
starkt.
Då Georg skulle kläs av och läggas, gick det till så att han
rullade på golvet under motstånd, jag sprang efter och nappade
av honom i varven en sko, en strumpa, nästa strumpa, tills
avklädseln var färdig. Begreppet barnpsykologi fanns inte. Allt
koncentrerade sig på samhällsfrisinne och samhällsupplysning.
Individerna fingo ännu så länge ta sig fram bäst det gick. Det
var hårt mot hårt. Man gick inte fram med lämpor, att ”tas
med vänlighet” funno vi vara närmast hyckleri — så rädda voro
vi för allt som smakade förljugenhet!
Vi älskade Georg. För det första var han Hjalmars son,
det betydde från mammas sida en alldeles speciell dyrkan. Men
vi två andra barn deltogo avundsfritt i den, fullt medvetna om
att det var något helt annat att vara barn till Hjalmar än till
”min riktiga pappa”, som var ”av bryggaradel”, som mamma
egendomligt nog sade. Adel var något misstänkt, adel var
degenererad, det var en stor upptäckt många år senare att en
torpare kunde vara degenererad och en adelsman begåvad. Vi
älskade också Georg för att han var så vacker och mild, trots
sin häftighet. Han hade långa gula lockar, på den tiden var det
en mors smärtsamma stund, då de där lockarna till sist måste
klippas. Vi älskade honom för att han var så allvarsam, alltid
ett allvarligt barn, men mycket klokt och längre fram av en
obestridlig kvickhet och ridderlighet, då han så ville. Jag älskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
