Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller ett djupt, sorgset allvar, som ingenting kunde bryta och
som vore en bra sköld, det med. Sonja bestämde sig för det
nunnelika allvaret, hon var mera uthållig än jag och vida mer
dramatisk. Jag glömde alltsammans och var för lat.
Tillsammans med Sonja Kovalevsky upplevde jag för övrigt
för första gången fenomenet att våga kritisera min mor. Och
hon sin. Hittills hade man vridit sig, men inte tänkt en tanke av
formulerad kritik. Nu hade professor Kovalevsky skickat sin
dotter något ärende och inte blivit nöjd med utförandet, men
hon hade tydligen inte givit klart besked, disträ och individuell
som hon var och dottern gav på sitt dova sätt inför mig uttryck
åt sitt ogillande av moderns sätt att handha tingen. Det blev för
mig en hel väckelse. Min mamma, som inte var professor och
som var svenska, ooh denna andra mor, matematiker och ryska
och en synnerligen märkvärdig person, dessa båda voro som
mödrar precis lika! Och likheten koncentrerade sig kring något
som ungdomar har svårast att smälta av allt, nämligen
inkonsekvens.
Personligen såg jag inte något fel på Sonjas mor. Hon
förekom mycket litet i sitt hem. Då hon var där, satt hon i ett
avsides liggande rum i våningen Sturegatan 56, ett rum som fylldes
så gott som helt och hållet av skrivbordet. Där satt hon med
ryggen vänd utåt rummet intill, som var en salong med sliten
röd sidenmöbel. Man såg hennes lockiga nacke, de smala
axlarna. Huvudet föreföll stort till den späda kroppen. Det var
kortlockigt på samma sätt som jag många år senare på en färd
genom Sibirien såg flera ryskor ha det — före shingelns tid.
Hon hade kluven haka och vänliga, vackra ögon, vackra händer,
med vilka hon brukade ge mig spårvagnspengar hem, ty hon
delade de andra mammornas oro för att jag skulle gå hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
