Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
biljett, och en kväll bad hon mig följa sig dit. Jag gick lydigt,
men då vi kommo fram, såg hon att jag hade tårar i ögonen —
det var samma känsla som den där gången, då jag var med på
Arbetarföreningen: livet var så oerhört rikt och ens privata ting
så värdefulla att ett offer på ett par timmar formligen sved. Jag
kände mig djupt besviken, med in fick jag ju inte gå.
— Tag och gå upp till Hjalmar, sade mamma, han sitter på
riksdagen. Fråga efter referentläktaren och bed honom visa dig
alla de märkvärdiga herrarna där nere!
Jag lydde fortfarande, traskade till Riddarholmen och gick
uppför trappan till referentläktaren, där Hjalmar satt som
referent för Dagens Nyheter. Han var samtidigt redaktör för
Social-Demokraten, som ännu blott var veckotidning, och i den
angrep han ofta och häftigt Dagens Nyheter. Men Rudolf
Wall, som då var Dagens Nyheters redaktör, sade, då man
frågade hur han kunde vilja ha Hjalmar Branting kvar som
riksdagsreferent med all hans krigiska inställning till tidningen:
— Det hör inte hit. Branting är den skickligaste referent
som kan fås!
Till denna objektiva referent kom jag nu:
— Mamma sa att jag skulle gå hit och hälsa på pappa.
Så uttrycker sig ett barn. Hjalmar sade:
— Det var snällt, lilla Vera ...
Och så stodo vi där en stund och tittade, han visste inte vad
han skulle göra med mig ooh jag längtade därifrån, den långa,
skumma salen där nere hade jag sett vid något tillfälle.
Sedermera förde oss Ellen Key till riksdagen för att vi som hon
trodde skulle inhämta något av hur Sverige styrdes. Nu gick
jag emellertid hem. Det var rätt långt, men man var van att
traska. Sedan sade Hjalmar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
