Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hem, då inte mycket fanns kvar av väven. Detta fann man
oerhört roligt, liksom Fliegende Blätters komiska ballader,
ehuru annars Fliegende Blätter ringaktades redan på den tiden.
En dag hade Kalkas med sig ett korrektur, han tog fram det
efter maten och var sällsynt allvarsam. Det blev en lågmäld
diskussion om Vera skulle få vara inne på verandan, då
korrekturet skulle läsas högt av Kalkas. Det bestämdes att Vera
skulle få höra på. Här var ett tillfälle till upplysning och
dessutom var det något mycket märkligt och vackert.
Det var Frödings ”En morgondröm”. Vi satte oss i ordning
och han läste, det är enda gången jag sett honom visa känsla.
Att han hade den tvivlade jag inte på. Förutsättningen för att
man njöt av hans ironi och skepsis var just att det låg känsla
bakom.
Han läste den långa dikten, hans rörelse och betagenhet och
även ämnets natur, för så innerst blyga människor som dessa,
gjorde att han läste mycket lågt.
Jag hörde inte ett ord.
Men jag begrep att det var något betydelsefullt nytt och
något ömtåligt. En eller annan stavelse dök visserligen fram,
men om diktens verkliga, ocensurerade innehåll, det som aldrig
sades i tryck, hade jag inte en aning. Det var denna dikt som
sedan gick ur hand i hand under bänkraderna i Norra latin.
Där antar jag att man tog den ungefär som en viss visa, vilken
gnolades allmänt i skolvärlden, även av oss flickor — delvis.
”Es war einmal ein bon-vivant
und eine Dame du cour,
er war ein junger courtisant
und sie comme faite pour l’amour.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
