Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länsman Lindblad, förälskat sig i hans mor då hon var fjorton
år! (Då hans kamrater förebrådde honom de hemliga möten
han hade med en barnunge, gav han det typiskt värmländska
svaret: ”Men har ni inte sett hur vacker hon är?”) Hos dem
fanns en stor barnskara, där fanns skönhet, den där glödande,
ståtliga värmländska skönheten, där fanns officerarna på
Trossnäs fält, både fest, stor släkt och bekymmer, men aldrig ett hårt
ord mellan de två, inte så att barnen hörde det, elva barn av
alla åldrar!
Så kunde det inte vara i en familj där man levde i politik,
i banbrytning, teater, böcker, problem och i en så pass stor stad
som Stockholm var jämfört med till exempel Olsäter. Här, i
första hand, var borrandet, sonderandet, dissekeringen,
sargandet givet. Det var aldrig fråga om att söka återställa jämvikten.
De begåvade skåningarna försvunno så småningom från
horisonten, men efterdyningarna av kraschen gungade länge, innan
livet åter gick sin gilla gång. Hos mig, som då var sexton,
sjutton år, åstadkom denna period den inte ovanliga inställningen
hos flickor, som gå hemma: en i början nästan omedveten, men
ofrånkomlig drift att bara komma bort, komma hemifrån, som
orsakar tusende tidiga giftermål. För första bästa som träder
fram, är en sådan flicka färdig — var så god, jag är beredd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
