- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
108

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vemodig förståelse, med ett litet leende. Han lät saken passera
och jag tror att mina ögon sade honom att jag var tacksam.

Denna man tog sedan livet av sig genom att hänga sig.

På det hela taget var dock denna skola ett steg fram i livet,
en ny atmosfär av mognad, en lättnad från det alltför
personliga tryck som den föregående privatskolan haft. En institution,
— där var man mera fredad. Under gymnasiets första år hade
jag för första gången uppsatt hår, sedan jag gått med fläta
så länge att det ansetts för ett ungdomligt koketteri. Mamma
satte upp mitt hår och krusade det. Jag såg förmodligen ut som
en rätt söt gumse.

Denna skola bad jag nu att få sluta. Lokalerna hade varit en
upplevelse, stora, dystra rum med valv i taken och stengolv.
De tidiga vintermorgnarna gick man hemifrån i månsken och
såg småpojkarna slinka in på Norra latins gård som små
magra skuggor. Någon gång tog man bussen, som började vid
Observatoriegatan och hade sin ändpunkt vid Riddarholmsbron,
men det hände att jag hoppade ur för att springa sista biten —
det gick fortare. Väglaget var sådant och hästarna voro — inte
mer än hästar. Att komma ut ur Drottninggatans gatt nere vid
Fredsgatan och gå den ljusa Vasabron med fjärden framför
sig, det var varje dag samma skönhetssyn. Vägen tog tjugutre
minuter rask gång, att pressa ned det till tjugu minuter gick
inte i en tid, då man aldrig hört ordet rekord.

Jag skötte som sagt på det hela taget mina så kallade studier
illa. Dels var jag alltid i ett gränslöst behov av sömn, dels av
mat. Man skulle ha något med sig hemifrån, då det var för
långt att gå hem och äta frukost och om man då glömt sin
smörgås och inte hunnit mer än kasta i sig kaffet med två
skorpor, så gick man helt enkelt i ren ram undernäring och detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free