Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där jag försiktigtvis hellre skrev fria ämnen än om lökens
byggnad och Magnus Ladulås.
Ett enda ord till om denna skola. Här konfronterades jag
med fusk. Fusk hade aldrig förekommit i Whitlockska skolan,
lappskrivningen där var bara nonsens. Här var den fusket. Det
var en helt ny upplevelse. En sådan kamrathjälp blev upptäckt
och lektor Björkman höll ett strafftal för klassen. Nu skulle vi
alla få dela skolans misstro mot oss, sade han, alla för en och en
för alla. Det var första gången jag för egen del stod inför
begreppet solidaritet, solidaritet med en klass som från början
stött ut mig och för ett fusk, som jag aldrig deltagit i. Så måste
var och en alltid göra sina egna erfarenheter! Lektor Björkman
ansågs hatad, ingenting mindre, av pojkarna i Norra Latin; vi
flickor beundrade honom. Ännu kan jag höra hans sjungande,
myndiga tonfall, då han under fysiklektionen sade: ”Allting är
i rörelse.”
Vidare konfronterades man med manliga lärare. De gjorde
på det hela taget ett melankoliskt intryck, jag med mitt mera
tränade sinne såg i dem män som voro tryckta av bekymmer av
olika slag, besvikelser i karriären och ständiga penningsorger.
Året efter det prästen Svensson givit mig underbetyg i
kyrkohistoria (jag skrev till honom då han fyllde nittio år och fick
ett vänligt brev till svar), hade vi en ny lärare i samma ämne.
En dag lästes det högt ur en bok om helgons liv. Jag hade varit
ute på Operakällaren med föräldrarna kvällen förut, kommit
hem så där vid tredraget på morgonen. Man måste stiga upp
en kvart före sju för att hinna till Riddarholmen 7,45, då det
var bön. Av helgonens liv hörde jag inte mycket i det väldiga
klassrummet och slutligen somnade jag skönt och vaknade av att
jag nickade till — och mötte lärarens blick. Den var full av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
