Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han hade inte fått någon sten i den. Ont gjorde det inte, han
kunde bara inte gå. Då bar jag honom en bit, sedan var det bra
igen. Och jag visste inte vilket varsel detta var.
Vad jag har Boo Hjärne att tacka för var att jag kom på alla
konserter på den tiden. Musiken förstod jag mig inte på, men
romansaftnarna beredde mig verklig lycka. Det var underligt att
Boo Hjärne aldrig blev otålig på min brist på kunskaper och
insikt i musik, själv led jag av den som av ett lyte. Men han
tog mig med och fordrade inte att jag skulle kunna något.
Romansaftnarna höllos på Vetenskapsakademien, den
brungrå lilla salen, och på Musikaliska akademien, ett kallt hav av
vitt starkt ljus där man förväntansfullt troppade ned för det
skarpt sluttande golvet. Men Musikaliska akademien var mest
för gäster, vanligen var det Vetenskapsakademien man gick till
i sin ”kvällskappa”, som på den tiden skulle vara ett diskret
hölje, och i sin ”kvällshatt”, som var en skrålla att ha för sådana
tillfällen. Så sågo vi ut alla, som sedan bänkade oss i den trista
salen och upplevde romantik.
Ty för mig var det, och säkert för många andra (ty varför
skulle annars sånger sättas i musik?), orden som betydde så
mycket. Publiken bestod då som nu av damer mest, och äldre
damer. Eller unga damer, som inte upplevde annat än sångens
färg över sitt liv. Jag har varit med en gång på K. F. U. M. då
publiken — av damer — stod upp och ropade och viftade med
näsdukarna åt Marseljäsen, så som den sjöngs då. Av vem minns
jag inte — Anna Lundberg? Hon föll på knä då hon sjöng
”Patrie, patrie chérie”, jag såg mig om på alla dessa blygsamma
kvinnor från stilla hem på Östermalm, och som här sände upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
