Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det blev pantsatt. Först skulle det tas ut, sedan skulle det sys,
inte ens sy kunde jag. Och jungfru hade jag fortfarande!
Men så fattade jag att den posten kunde dras in. Jag fick
hjälp med städning, också det onödigt, men somligas klarhet
går i etapper. Vid denna tid måtte det ha varit slut med
patentbyrån; Boo Hjärne gjorde annat, jag vet inte vad, utom
musikanmälningarna, men i alla händelser räckte det inte. Jag gjorde
en gång upp en lista på de företag han ägnade sig åt och som
alla gåvo en hopp — utan hopp om att någon affär en gång
skulle lyckas hade man inte kunnat leva på den tiden. Ty något
annat hade jag inte att hålla mig till än löften: det här är en
ny sak, den ska gå. Om en vecka har jag så och så mycket. Det
ska bildas ett bolag, jag ska träffa en prisse, som ska ... Och så
vidare. Det enda av denna lista jag numera minns är ett nytt
material till pianotangenter.
För resten bodde i detta hus på Hamngatan en gammal kvinna
på vinden. Hon gick i hjälphus, fast inte hos mig, och hade hos
sig ett litet barn. Hon var mor till den söta lungsjuka
skådespelerskan Maja Johansson på Södra teatern, blev sedan gift
och tog till sig barnet.
Att Eyvinds farföräldrar sörjde den lilla första sonsonen är
utan vidare klart. Men i den värld där de levde, tog sig sorgen
ett uttryck som den säkert aldrig skulle göra i våra dagar. Då
vi nu åter en gång, den sista från min sida, ehuru jag inte visste
det då, foro längs kusten till Göteborg och sutto vid matbordet
med den stora brödraskaran, sade Eyvinds farmor:
— Ja, nu brinner lilla Eyvind i helvetet för att han inte
blev döpt.
Varpå Eyvinds far reste sig från bordet och gick.
Vi andra tego. Ingen kunde ta upp saken, ingen kunde söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
