Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag skulle få skriva ett kåseri i veckan. Och till min häpnad nu
fick jag det, då tog jag det enklare, ehuru saken fyllde mig med
orolig glädje. Bitarna skulle betalas med tio öre raden, det blev
mellan sexton—aderton kronor i veckan, och det betydde mycket.
Att få ett utlopp för vad som rörde sig i en av melankoli eller
glättighet betydde ju mera. En sak hade jag däremot ingen
känsla av: att bli läst. Det fanns inte till för mig, jag skrev för
att skriva. Att någon läste det, föll mig egentligen aldrig in. Nu
efteråt förbluffas jag över den frejdiga naiviteten i dessa
kåserier, men man skall komma ihåg att de måtte ha varit en
smula nya för sin tid, i synnerhet som spegling av ett
fruntimmersgemyt. Ofta fick jag mig tillsänt brev och urklipp —
uppbyggande saker etc. — som svar, men ändå fanns för mig
inte någon läsekrets, hur underligt det låter.
Det kan bero på mina yttre förhållanden. Det gällde att hålla
huvudet över vattnet och det var framför allt vad jag, utan att
förstå det själv, var upptagen av. En oavlåtlig kamp för att inte
gå under, inte förfalla, inte förslöas, inte förtvivla. Eyvind hade
varit död några veckor och jag märkte hur allt gled isär. En
ensamhet, som snart skulle ställa mig helt och hållet inför egna
resurser, började så småningom, och med de erfarenheter, som
ännu inte voro mig riktigt begripliga, men som sammanlagda
bildade en ganska grym tid. Skrivandet, hur det än var, puerilt
och till synes självsäkert, var på samma gång en sund reaktion,
en arbetsförmåga, som fann sig utlopp. Ett av dessa kåserier
skrev jag på Kungliga Biblioteket. Dit hade jag gått för att få
en fredad plats, där kunde ingen komma åt mig, menade jag.
Där måste det vara tyst.
Då jag suttit där en liten stund och mitt ämne började stiga
i mig, kom en av båtsmännen från s/s Svea med en brevlapp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
