Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XVII.
Gatufriden i Stockholm kräver sin särskilda beskrivning. Det
är ingen överdrift att säga att kvinnor voro fågelfria efter tio,
elva. En del män, som ansågo sig representera samhällets solida
grundvalar, hälsade aldrig på en efter nio, vilket var förvirrande
innan man blev van. Flor kunde man inte ha sedan det blivit
mörkt. Men även utan flor, enkel och blickande rakt fram och
utan herrtycke, var det fåfängt. En kvinna fick finna sig i att
gå gatlopp i alla stadsdelar, så fort det blivit mörkt — ja, när
som helst. Stå framför ett butiksfönster! Sådant gjorde man
inte, då fick man skylla sig själv. Hålla upp kjolen för stramt,
det gjorde man inte, för att inte tala om ifall man råkat få ett
grepp, som kom vaden att skymta — då var kopplet färdigt.
Man talade sinsemellan om saken, upprört och indignerat.
Det är alls inte sant att det låg någon spänning i förföljandet,
därtill var det för brutalt och kränkande, både för ens
mänskliga och kvinnliga jag. Hilda Sachs, som egentligen var ful, men
samtidigt ganska chic, upplevde att en herre ställt sig vid
husväggen då hon passerade förbi och tyst lyft på hatten — det är
enda gången jag hört talas om någon hövlig, för att inte säga
ridderlig form för detta slags förfrågan. ”Frågan är fri”, sade
den journalist som jag en gång nämnde ämnet för, jag kunde
inte ta upp det efter ett sådant svar; det blottade en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/brantings/0220.html
