- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
206

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bred och trivsam och varade oändligt. Sedan gick jag hem och
studerade på kartan min väg vid skenet av gatlyktorna klockan
tolv på natten och ingen människa sade ett ord till mig. I
Hamburg gick man tryggare än hemma. Hamburg var för resten då
den stora staden, sådan man tänkte sig den: anslag på alla
knutar om ett nyss begånget mord, brandkåren som dånade över
alla broar och smågator så att trafiken stod stilla i rader,
konditorier med glace, allt saker som var fascinerande. Här
fanns också en ”Judenmarkt”, med stånd vid stånd på smala
gator och unga sköna och skarpa judinnor, som sålde. Jag
frossade i tygbitar, allting kostade en tiopfennig, allra högst
en Mark. I Kiel fanns också stora basarer, där man kunde köpa
vaser och broscher för tjugufem pfennig. För fem Mark kom
man lastad med gåvor! Nog var det roligt att resa.

Men då jag kom hem var osäkerheten lika stor. Och mitt liv
detsamma, en ständig, utåt inte så märkbar påfrestning.

Och sommaren därpå fick jag en varning. Det var på
semesterns första dag, jag bodde nu ensam, hyrde ett stort rum
åt gatan av fru Anna Wahlenberg i Hjalmars hus, en trappa
upp. Då mamma ville mig något stampade hon med klacken i
golvet över mitt rum, det var signalen.

Jag skulle resa till mitt Kristiania, ingen minut fick förloras
av den dyrbara friheten, jag skulle fara samma kväll. Men då
jag steg upp tumlade jag tillbaka, hela rummet dansade runt.
Mathilda, som av någon anledning var där, sprang förfärad
upp till mamma, som skickade henne att köpa en halvbutelj
champagne. Det fick man i Widforss kryddbod i
Observatoriegatans hörn. Jag drack den, alltihop var bara, tänkte jag, att jag
slarvat med mina måltider. Så for jag och tog andra klass

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free