Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sovvagn, för säkerhets skull. För övrigt reste man inte tredje klass
på den tiden. Den som for tredje klass fick heller inte gå in i
restaurangvagnen. Hjalmar, som alltid for tredje klass, blev
ibland hindrad av mycket plikttrogna konduktörer att gå in och
få sig någon mat på tåget.
Men då jag kom ut på perrongen märkte jag att jag knappt
kunde gå. Allt gick fortfarande runt för mig. Jag raglade Carl
Johan fram, hållande mig i lyktstolpar och fönsterbleck. Ingen
såg på mig, som väl var, och så nådde jag ett av alla de
syskonföretag, som Kristiania överflödade av. Detta var Söstrene Byes
pensionat, där jag steg in och bad om rum. Det fanns inte rum
att få. Men jag kan inte gå ut, sade jag till den ena av Söstrene,
ni måste låta mig få ligga ett tag och få äta litet. Ty, tänkte
jag, bara jag fick mat, så skulle det gå över. De läto mig få
disponera ett stort rum, som skulle bli upptaget på kvällen, och
jag lade mig och sov. Sömn behövde jag också, hur mycket som
helst. Sedan rekvirerade jag en kraftig frukost med stekt ägg
och annat så kallat närande. Den åt jag också och fick upp
den igen och nu först var det riktigt slut. Jag hystes in i en
kabyss, där det stod tvättsäckar. Här låg jag alldeles borta från
världen i två dagar. Mat var inte att tänka på. Sedan kravlade
jag mig upp och stapplade till fru Meyer.
Hon gav mig adressen på en skicklig läkare, men lagade först
choklad åt mig. I grannländerna dricker man mycket choklad.
Den stora byggnadskraschen hade just nu gått över Kristiania
och Ludvig Meyer. Fru Meyer hade flyttat och inskränkt sig.
Hon gick själv ned efter mjölk. Dels orkade jag inte gå och dels
var jag som vanligt för tafatt. Men jag beundrade hennes mod
och hennes alltid goda humör. Man lagade inte sin mat själv på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
