Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag förstår, det är ett nom de plume.
Och så fick ämnet förfalla, jag har aldrig känt mig som falsk,
jag hade kunnat förklara mig och fått hennes sanktion — liksom
jag fick Hugos syskons.
I Svenska Dagbladet kom jag aldrig längre än till det jag en
gång fått börja med och kände att jag behövde gå vidare. Ett
kåseri, ”Det sorlar i Folkets Hus”, bar vittne om hur det
brusade av handling på den stora gården med den pittoreska
Hamnarbetaren och bakom A-salens upplysta fönster, högt uppe. Det
låg storstrejk i luften. ”Den hade djupt liggande, länge
verkande orsaker”, har Hjalmar Branting sedan skrivit. Det där
lilla kåseriet, så enkelt det än var, väckte morrningar hos
tidningens läsare, som skrevo och frågade om meningen var att
det skulle bli arbetarkurtis, men sådant skrattade Tengwall åt.
Han kunde ta var sak för vad den var. Trots den uppmuntran
jag alltid hade av honom, drev mig en oro och då han en dag
begärde ”modebrev för barn”, riposterade jag stillsamt med att
säga upp mig. Han blev sårad, med en viss rätt, ty han hade
varit en utomordentlig läromästare. Men jag fick ett snällt
betyg, slutade en lördagskväll, då klichéerna till ”In Memoriam”
kommit för sista gången mycket sent, som vanligt. Det ösregnade
ute, på redaktionen fanns bara nattvakten, på mitt bord stod i
dricksglaset en ros, som jag fått av Gunnar Bjurman och med
den i handen for jag hem. Stod på främre plattformen på
spårvagnen, plattformarna voro öppna på den tiden, regn och blåst
prickade både föraren och passageraren i ansiktet. Från
Odenplan och till porten följdes jag hack i häl av en berusad karl,
men kom lyckligen undan med min ros.
Det var bjudningar hemma för partivänner ibland. Men i vårt
umgänge fanns inte Kalkas mer, det hade blivit en kylig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
