Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spänning mellan honom och föräldrarna, han var aldrig mer
densamma. På dessa partibjudningar förekom bland annat Erik
Hedén, stendöv, men intressant att höra, och där dök upp den
ena efter den andra av dem, som nu höra med i vårt offentliga
liv. Bernhard Eriksson var inte rädd för heta fat:
— Jag har varit smed, så nog kan jag ta i dem! sade han.
Carleson var ofta med, en ”överklass”, begåvad och kunnig
och artig, men han var en disharmonisk människa och hade
det inte bra. Där kom Karl Eriksson, ljus och vänlig, den
elegante Anders Sjöstedt, den jovialiske Hansen, ekonomichef
på Social-Demokraten, vaktmästar Josefsson, som hade något
metallstativ kring sin smala rygg, och den livshungrige C. G. T.
Wickman, som gift om sig med en högväxt blondin. Sven
Person, Gerhard Magnusson, fru Anna Sterky, fru Elin
Engström, Herman Lindqvist och många fler. Av dem som nu stå
i spetsen voro väl de flesta för unga då. Jag har inte något
minne av Z. Höglund eller P. A. Hansson. Hinke Bergegren
förekom nog hemma någon gång, men före denna tid. Det var
nu han började sina föreläsningar i sexuella ämnen. Då
Strindbergs ”Kronbruden” gick på Folkets hus lilla teater, där man
den tiden hade en allvarlig repertoar, väckte den mera
axelryckningar än något annat; det unga paret bar sig dumt åt, man
behövde inte få en ”oäkting” om man inte ville, menade den
unga arbetarpubliken.
Vid denna tid gjorde jag bekantskap med Maria Sandel, som
skrivit ”Virveln” och ett par andra, en smula romantiserade
skildringar från arbetarvärlden. Hon bodde i nödbarackerna vid
Mariebergsgatan. Första tiden levde hennes mor, en dubbelvikt
liten gumma och de hade ett rum med kokspis. Maria Sandel
var stendöv, man måste skriva till henne i stället för att tala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
