Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon var vän med alla sina grannar och de unga anförtrodde
henne sina kärleksaffärer. Hon hade arbetat på fabrik och
en dag efter en middagsrast hade det varit alldeles tyst, då
hon kom in i fabrikssalen. Hon hörde inte mer, dånet från
maskinerna var slut. Hon brukade komma hem till oss ibland,
men umgänget var litet besvärligt. Inte för dövheten, utan för
att hon ett tu tre spände ögonen i mig och sade:
— Är du ärlig?
Hon hyste djup misstro till ”överklassen”, en sådan
klassmisstro som hennes har jag knappt någonsin mött. Hon trodde
att man levde i en annan värld, att det rent mänskliga inte var
gemensamt för alla och att varje sunt eller normalt uttalande
dolde ett frieri till proletärerna. Men vi umgingos dock ett par
år, brevväxlade också. En dag kom jag och hälsade på henne,
hon sade då:
— Jag har ingenting annat att ge dig än friskt vatten.
Och det bjöd hon mig i ett immigt glas. Jag tycker nu att
vatten är en härlig dryck och tog gärna glaset, som hon räckte
mig med verklig spansk stolthet. Men i längden var det
mattsamt att bli tillfrågad om man var ärlig för de enklaste fraser,
i synnerhet som jag var ärlig och ville henne väl och gjorde mitt
bästa. En artikel i en tysk tidning om henne, stort beröm och
en fin analys av hennes författarskap, förmedlad av fröken
Selma Giöbel, vållade en definitiv brytning. I artikeln, som jag
skrivit, hade tillagts att hon var döv och detta kunde Maria
Sandel inte smälta. Hon skrev ett strindbergskt brev och jag
tog emot skilsmässan. Sedan bad hon att återfå sina brev, så att
man inte skulle göra sig någon nytta av dem. Lyckligtvis hade
jag dem kvar och sände dem — mina fick jag ej igen. Efter
något år kom ett brev, men jag besvarade det inte. Jag var nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
