- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
274

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hjärtat en del saker, som jag skulle framföra till Hjalmar
Branting och som jag lärde mig utantill som en papegoja — för
jag skulle få komma hem!

Den korta vistelsen hade dock varit mera innehållsrik än jag
kunnat drömma om. Jag förflyttades till en annan epok, en
annan anda, en främmande värld. Lärt känna Japan skulle jag
aldrig ha kunnat på åratal, men det jag kunde inhämta med ett
intensivt farande i hela Tokio och ett läsande av deras
engelskspråkiga tidskrifter — som voro en blandning av naivitet och
verkliga upplysningar — och vissa rapporter, som legationen
förfogade över, var mycket nog.

Jag hade att fara till Shimonoseki, som ligger mittemot
Koreas södra udde, där skickades en japansk boy till min
lastbåt med ett brev till stewarden: ”packa en väska med det
nödvändigaste, låt det andra gå med båten hem! Tack för allt!”
En engelsk herre lärde mig att ta med mig en tekanna och en
påse socker att ha i kupéerna över Sibirien och så for jag.

Tvärsöver sundet till Fu San, där tog tåget vid. Färden gick
en bit genom Korea.

Där gingo koreanerna på stationerna, klädda i oblekt linne och
höga svarta skorstenshattar, som på dalmålningar. Kvinnorna
hade vida, tätt rynkade kjolar, som gingo högt upp och korta
liv, bröstmellanrummet var bart. På tåget var det sot och sot.
Då och då tog man en kvast och sopade undan det värsta. Alla
små koreaner på tåget voro lika fru Bosse. Särskilt en. Det vill
säga, först kunde jag inte avgöra om det var en gosse eller en
flicka. Men så gick den lilla varelsen in på toaletten och kom ut
och grejade ogenerat med sin klädsel; då förstod jag att det
var en gosse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free