- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
275

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Färden gick vidare över Mandshuriet och en flik av
Mongoliet, tågbyten i Mukden ooh Charbin, hjälp av en lång kines,
som visade mig en tom kupé, där jag åt en kokt höna med
händer och tänder och hade det rätt bra. På dessa småstationer
såg man kinesiska bondkvinnor med snörda fötter. De höllo
sina män i rockarna för att kunna vackla fram.

Då vi passerat Yalufloden där ryssar och japaner slagits 1905
och natten i den långa, starkt upplysta vagnen börjat vika för
dag, kom det in en liten japan i uniform, han föste framför
sig fyra långa kineser. Hela natten hade det varit ett tramp av
militär vid varje station, japanska officerare sutto i kupén och
skrevo mot knät och allt hade en prägel av viktighet, som
irriterade mig — det var ju inte krig och ljuset och oron voro
pressande. Jag satte hänsynslöst upp fötterna bland deras papper
på motsatta sätet och sökte sova, sova till vad pris som helst.
Men det gick inte, man måste vara vaken. De fyra kineserna
voro omgivna av en hel patrull, sinsemellan voro de förenade
med ett rep, knutet om deras överarmar. De skuffades ned på
sätet snett emot mig. De voro illa klädda i långa grå kappor,
japanerna däremot i fina, nya uniformer. Kineserna hade de
långa flätorna lindade om huvudet under uniformsmössorna
och sågo luggslitna ut, som fattiga ryssar. Allt detta såg jag,
vid rätt dåligt lynne i det vassa ljuset — klockan fem på
morgonen.

Då lyfte en av de kinesiska fångarna armen — och jag blev
ödmjuk och klarvaken — han hade handklovar, alla voro
kedjade vid varandra. Någon sade ett ord, fick svar av en av
de fria soldaterna, han sade ännu ett stillsamt ord — och fick
nu ett slag över munnen.

En av det japanska befälet vände sig till mig — och jag visste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free