- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
290

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och gasad, vad var det? Begreppet hjälte ventilerades, man
sade: ”Det finns inga hjältar mer. Begreppet hjälte ska bort.”
Jag begrep aldrig det där — en pjäs av Toller ansågs vända
upp och ned på hjältedyrkan. Men visst finns det hjältar?
Det var emellertid ett av slagorden att det var slut på det tomma
begreppet hjälte.

Man säger att vi glömt kristiden här hemma.

Det är inte riktigt. De som verkligen kände av den ha inte
glömt den. Somliga hade försänkningar i landsorten och fingo
smör. Men i Stockholm hade man det värst — den snälla
hänförda Kata Dahlström sade en gång på sitt naiva sätt och mycket
öppet att: kära människor, vad klagar ni för? Jag får massor
med smör, så många vänner har jag ute i landet tack vare mina
agitationsresor!

Ministrar hade extra ranson och Hjalmar var finansminister.
En post som för övrigt gjorde honom utom sig. Det är enda
gången i hans liv som man sett honom vilja kasta ifrån sig ett
uppdrag. Han ansåg sig inte göra nytta på den posten och den
tog bort tid för honom från det han verkligen ville och måste
göra. Han var sjuk och nere den tid han var finansminister.

Vi hade inga förbindelser och jag begrep heller inte först hur
farligt det var. Slutligen började jag förstå att Hugo med sina
svaga lungor måste ha mera mat, mat som gav något. Jag stod
i den allmänna kön, utspisningen, och fick gröt. Som vi sedan
blandade med lingon. Men det räckte inte och våra löner hade
inte då ännu gått upp. Hugo höll på att dö av det, han magrade
över trettio kilo och det hade han inte råd till. Men hans starka
fysik höll.

Då priserna började gå upp, hade jag köpt kakao och te.
Lagring var det inte fråga om; vi lagrade aldrig, ty det fanns det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free