Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tråd att knyppla med. Det fanns firmor som sade nej. Jag med
min spetsvurm hade stora härliga dockor DMC-tråd att ge. Man
lärde sig att lappa sina strumpor i stället för att stoppa dem —
så lappad som jag var på den tiden vill jag inte mera bli. Men
då var man storbelåten över sin behändighet. På en
semesterresa i Danmark köpte jag med bävan i en handarbetsaffär ett par
vita byxor att brodera — jag måste avge en skriftlig förklaring
att de skulle stanna inom landet och lugnade mig med att
danmarksemestern varade en månad.
En gång fick man höra att man kunde få köpa vitt
bomullstyg i en affär på Söder — smyghandel. Jag tänkte störta dit, men
hejdade mig verkligen, det var ren psykos att man nödvändigt
skulle lägga sig till med något, om det kunde fås, även om man
kunde undvara det. I matköerna till Centralköket stod även en
god vän till mig, redan som flicka hade hon en bred typ. Hon
hörde bakom sig:
— Den där ska vi skjuta först.
Så illa kunde vi svenskar bevara vårt humör i en påfrestning,
som var ett intet mot de länders där man hade krig.
En episod denna tid: vi voro på premiär på Södra teatern,
kanske det var revy. På parkett sutto ”alla de vanliga”, där var
Beyron Carlsson, Seldeners, Johan Danielsson, som då var
teaterrecensent i Social-Demokraten, samt fru Strandberg, änka
efter direktören på Metropol. Vi råkade komma in i denna grupp
på kaféet under mellanakten och sedan gingo vi alla till Metropol.
Dit steg man in som på Rydberg på sin tid, men jag tror ändå
inte att Daniel Fallström med fru Anna var med den gången. Så
bjöd fru Strandberg oss alla upp till sig, hon bodde i Metropols
hus. Där satt man i en stor ljus salong och alla pratade och
stämningen var god. Det bjöds på ”varor”, inte bara kaffet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
