- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
298

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gjorde en darrhänt, utan likör och vin och visky. Från denna
natt minns jag främst av allt Johan Danielsson.

Han var en bohem som rest mycket och var mycket kunnig,
blygsam och litet osäker i sina gester. Han var den styvaste
referent jag sett. På de kvinnliga rösträttsmötena, där jag kunde
följa honom, satt han med korslagda armar och lät med ett det
allra minsta lilla leende Anna Whitlock och Gulli Petrini tala —
med deras speciella tonlägen och deras tryckande på känslan,
doktor Lydia Wahlström med betoning av historiska förlopp och
med de långa perioder, som det gällde att inte tappa början på,
då man flämtat med till slutet. Allt återgavs sedan så gott som
ordagrant i tidningen på morgonen — utan att referenten rört
ett finger för att anteckna.

Nu talade han här, i denna krets, försynt, men så tacksam att
ha ”fått vara med”, och så vackert om Stockholm, så vackert
om vår svenska sommar, om vårt Sverige ... Det var just detta
man så ofta haft anledning att se, hur ett visst mått alkohol
löser det bundna, hur det ger flykt och frimodighet och en
sällsynt ärlighet om vekhet och känslor, som annars gömmas längst
inne. Vi sutto alla rörda och tacksamma att så överlägset få
tolkat vad man kände som sitt svenska väsen.

Ett mera allmänt, underligt äventyr denna tid var den Henry
Fordska Fredskongressen, ett skepp, som kom lastat med en hord
herrar och damer, som skulle ordna upp freden i Europa. De
kommo från U. S. A. och ett av de första nya ord de hörde, då
de från Kristiania stego av i Stockholm var Elsass-Lothringen,
Rhenlandet. Det hade de aldrig hört talas om.

Det blev en rad banketter, avbrutna av möten. Somliga voro
skickliga talare, alla voro muntra och det hela var en jättelik
flirttillställning. Men en av talarna var Rosika Schwimmer. Hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free