- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
305

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att få komma hem till Norrtullsgatan 3. Han hade gått med mig
på ett par uppdrag, tjusad av svenskarna, var de befunno sig.
Hans tes var att efter unionsbrottet sackade Norge bakåt, men
Sverige gick fram i glans och härlighet och en viss högmodig
styrka. Han tyckte att de ljusblå officerarna på Lindarängen
voro världens vackraste män.

Och Hjalmar var kylig mot Nils Collett Vogt, frös ut honom
så som han kunde då han ville. Middagen var pinsam. Mycket
snart togo vi avsked och i porten sade norrmannen:

— Brukar han vara sådan också mot andra?

En helt annan sida av hans innersta väsen skymtade en gång.

En vän till mig sade en dag, flera år senare:

— Carl Lindhagen älskar jag. Han är en rättfärdig man. Jag
beundrar honom av hela mitt hjärta. En gång då han greps av
vrede mot något han ansåg orätt, någon kompromiss, kastade han
en sak på någon, jag minns inte vem, men det var bra gjort.

Jag skrattade.

— Det var min far han kastade saken emot och saken var ett
bläckhorn.

Hon hade glömt alla detaljerna, mindes bara ”den
lindhagenska vreden”, och talade i sympati med den rättslidelse, som bär
allt vad Carl Lindhagen gör.

Den där bläckhornsaffären var rätt uppseendeväckande, då
den hände vid ett sammanträde av socialdemokratiska
riksdagsgruppens förtroenderåd i riksdagshuset. Bläckhornet studsade
mot bordet, men bläcket sköljde över Hjalmars krage och
skjorta. Det var betecknande att Hjalmar inte hade en tanke på
att byta skjorta utan gick hela förmiddagen omkring med denna
bläckblå framsida, som var som en skylt (utan att det alls var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free