- Project Runeberg -  Brantings på Norrtullsgatan /
306

(1939) [MARC] Author: Vera von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

meningen) för vad som hänt, denna sammandrabbning mellan
två åskådningar om taktik.

Hjalmar var ledsen den gången, var skakad och ganska
förtvivlad. Han talade inte om saken, utan talet kom från andra.
I stället var han tystare än vanligt.

Någon tid senare hade Carl Lindhagen sänt honom en bok
med dedikation. Hjalmar slog upp dedikationen och visade mig,
den var buren av stark vänskap. Dedikationens ord minns jag
inte — därför att Hjalmars rörelse och stora, fast återhållna
glädje över den utplånade allt annat. Hans gest att slå upp
bokens första sida och peka på de goda orden: se här vad
Lindhagen skrivit, vittnade oförglömmeligt därom.

Det var nu det började komma rika och förnäma ryssar på
genomfart. Revolutionen skulle ju strax vara över. En fransk
bankir, som jag sänts att intervjua, ville sålunda få träffa
Hjalmar för att överbevisa honom om att Sverige måste
intervenera, det kunde inte fortgå som det gjorde i Ryssland. Hos
professor Edvard Jäderin inackorderade sig i nedre våningen i
hans stora villa vid Frescati en rysk familj, greve Cronhielm
med grevinna, född Creutz. De hade tre halvstora barn, två
söner och en dotter. Gossarna slogo ihop klackarna och kysste
på hand; de sändes först till Eton, och lågo där på grevinnans
örhängen. Smycke efter smycke gick, innan det blev klart att
revolutionen inte skulle ta slut. Greve Cronhielm hade gods i
Polen, som man lagt beslag på, det var bara en tidsfråga när
han skulle få igen dem.

Vi hade en gång en dans hemma hos oss, första och enda
gången grammofonen användes på så sätt. Det var en enkel och
mycket rolig tillställning med fruktsallad. Man hade börjat
dansa! Överallt dansade man, dansade med fröjd och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/brantings/0342.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free