Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag satte mig vid hans högra sida, Sonja satt också där.
Mamma satt på andra sidan. Georg stod hela tiden rakt framför
Hjalmar. Hjalmar hade varit medvetslös sedan sextiden. Hela
övre delen av ansiktet var skön, med de glänsande ögonen, som
sågo rakt fram och liksom långt bort och lyste blå, nedre delen,
under mustascherna, var infallen. Händerna lågo utmed sidorna,
Sonja kysste högra handen oavlåtligen.
Den darrade av feber, man hade ett intryck av oerhört hög
feber, som rasade, det var också riktigt. Jag höll lätt på Hjalmars
arm, den kändes smal under den bruna ylletröja, som var trädd
på honom fram.
Vi sågo på honom på detta sätt, kvart efter kvart. Ibland kom
Hugo in och Henry. Vi sutto så till cirka halv elva, något före,
då slöt Hjalmar ögonen. Andningen blev nu ännu mera jagad,
man såg hur bröstet hävdes, ibland kom en hosta liksom, mera
en rossling. Vi flyttade oss något, jag minns inte hur, men jag
tror för att Georg skulle komma närmare. Ingen sade något,
ingen grät. Vi bara sågo alla på honom. Jag flyttade mig till
andra sidan och reste mig sedan och satt längre ned. Mamma
hade släckt den ena lampan. Det var mulet ute. Det glänste svett
på Hjalmars panna, Georg torkade en gång bort den och kysste
sin far på pannan. Mamma lade ett ögonblick huvudet bredvid
hans på kudden.
Efter halv elva blev en förändring märkbar i andningen, den
liksom flyttade sig högre. Och klockan 11.10 kom den ännu
högre, uppe i strupen. Då den rosslande hostan kom, trodde vi
att det var slut, men så började han andas igen. Man såg att det
var kroppens sista kamp och man önskade honom befrielse och
vila. Vid elvatiden blev det ett tag så stilla att mamma förfärad,
eller med en fråga, såg på syster Lisa, som var helt lugn. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
