Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans därvid utkastade svordomar, hvilka redan
tillkännagåfvo en grad af fördärf, hade rört hans hjärta och
kommit honom på den tanken att rädda de goda och
förkväfva de onda anlag, han upptäckt hos ett
öfvergifvet, värnlöst barn, som eljes snart skulle låta de
senare taga öfverhanden. Det efterföljande af denna
berättelse kommer att visa, i hvad mån han lyckades.
Hvem mannen i frisrocken för öfrigt var, är ej heller
nu nödvändigt att omnämna. Vi nöja oss med att
följa honom in i det gamla, förfallna hus, framför
hvilket han nu står och där Napoleons fostermor har sitt
kalla, fuktiga kyffe.
Uppför trenne trånga, mörka trappor följde mannen
i frisrocken sin lille ledsagare och infördes därpå i ett
kallt, alldeles mörkt rum.
»Nappe! du eländige unge! hvar har du hållit
hus hela kvällen?» ljöd en svag, men uppretad röst
mot de inträdande.
Utan att besvara den förebrående frågan sade
gossen: »Jag har träffat en beskedlig herre, som vill hjälpa
mormor. Men hvarför är det mörkt härinne?»
»Och det frågar du, olycksbarn, som i morse slog
ut all den lilla lampolja, jag hade kvar. Ack, om jag
bara vore så frisk, att jag kunde piska...»
»Tyst, tyst, mormor lilla! Det är icke så farligt,
som det låter. Men jag vill låna en ljusbit hos
kaffehusflickorna därnere, De tycka så mycket om mig, för
att jag är vacker, säga de.» Och därvid försvann han.
Den sjuka suckade djupt.
Mannen i frisrocken ryste.
»Hjälpa? hvem skulle vilja hjälpa mig» pustade
därefter den sjuka.
»Jag, min bästa fru», sade frisrocken med djup,
medlidsam röst.
»Bevara mig, är den barmhärtige herrn redan
härinne? Och den olycklige gossen, som ej sade mig det!»
I detsamma inträdde Napoleon med ett halfbrunnet
ljus, som, instucket i halsen på en butelj, svagt
upplyste en sjukdomens och nödens boning, hvarpå man
så gärna i våra moderna romaner läser långa
beskrifningar för att slippa att själf titta ditin. Man får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
