Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Intagningsexamen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvicka och lifliga, munnen fryntlig och leende, och hela
det lilla tjocka anletet tycktes utvisa, att den tyngande
materien icke lyckats att förkväfva den sprittande
munterheten hos denne tokrolige språkmästare, som här i
lifstiden skref sig: Louis Joseph Angers Cordier de
Bonneville; en man, hvars mästerskap uti
sammansättandet af de mest otroliga och orimliga historier (af
hvilka under berättelsens gång en och annan torde
komma att anföras) troligen ännu aldrig blifvit
öfverträffadt af någon bland Galliens glada, men storpratande
söner. Han uppgaf sig själf vara född »marquis» och
att han emigrerat från Frankrike under den stora
revolutionen, hvilken beröfvat honom en förmögenhet, som
gifvit 100,000 »écus» i årlig »revenu». Bättre
underrättade bland hans elever ville dock veta, att han
inkommit till Sverige som betjänt åt en skicklig artist
vid namn Belanger, hvilken, då Cordier de Bonneville
visat anlag för konsten, antagit honom till gravör och
medhjälpare, då det var brådtom. Vare sig dock
härmed huru som helst; det vissa är, att Cordier de
Bonneville åtminstone förtjänat att vara marquis för alla de
roliga stunder, han beredt mig och tusen andra genom
sin otroliga rikedom på otroliga anekdoter.
Vid Napoleons inträde uppsteg den artige
fransmannen och visade därvid ett par stackota ben, som
voro till den grad hjulade, att en tiopundsgalt med
all bekvämlighet skulle kunnat springa genom den nästan
cirkelrunda öppning, som de formerade. Denna
missbildning i underredet hade också en gång gifvit honörn
anledning att i ett afskedstal till kadetterna vid
julpermissionens början försäkra dem bland mycket annat
om, att de vid återkomsten på nyåret skulle få se honom
gå på rackareben. Den lustige gubben, som aldrig
riktigt kunnat lära sig svenska språket, ehuru han trodde
sig vara en mästare däri, använde gärna dubbla
konsonanter, där de liksom här icke behöfdes och
sammanlade dessutom ofta tvenne ord till ett.
Då vår hjälte framställt sin anhållan om examen,
förvandlades plötsligen fransmannens artiga ansiktsuttryck
till ett mäkta allvarligt och högtidligt, som dock
ingenting mindre än klädde honom och som äfven sällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
