Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Nedre afdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var det lakoniska svaret – »lägg dig, annars ...», och
härvid kände han sin nacke så allvarligt klämmas
mellan några järnfingrar, att han utan vidare resonnemang
genast åtlydde befallningen. Och nu fick han under
ett par minuter, som tycktes honom skäligen långa,
tillfälle att göra sina kamraters i öfre afdelningen
bekantskap. Manhaftigt och utan att fråga efter svedan,
gissade han efter hvarje slag på något af de få namn, han
kände, men förgäfves naturligtvis. Då, när han började
finna denna lek nog hårdhändt, hörde han en vänlig
röst hastigt hviska honom i örat: »Jag vill slå andra
slaget efter det du nu får. Säg då H...... så slipper
du upp.» Detta slag kom, namnet sades, och ögonblickligt
befann sig vår hjälte på fri fot. Han såg nu
nyfiket på sin ädelmodige beskyddare, som skrattande
skickade sig till att intaga den lediga platsen. Emedan
denna unga person kommer att utöfva ett stort inflytande
på vår hjältes framtida öden, vilja vi här taga
hans yttre i litet närmare skärskådande. Hans inre
kommer att utvecklas under gången af denna
berättelse.
Han tycktes vara omkring aderton eller nitton år,
och sällan kunde man få se ett vackrare, mera
intagande ansikte, en fullkomligare växt, på samma gång
kraftfull och sirlig. Det högt burna, brunlockiga
hufvudet, som kunnat täfla med den evigt unge Apollos,
de fina, förnäma dragen, de små händerna, liksom
häntydde på ett aristokratiskt ursprung, hvilket äfven var
förhållandet, emedan han var telning af en bland
landets äldsta och rikaste ätter. Ögonen, stora och
mörkblå, hade ett oändligt mildt, vänligt, men på samma
gång lättsinnigt uttryck, hvilket uttryck var ännu mera
skönjbart kring hans lille, något uppdragna mun, som
föröfrigt ej en flicka kunnat önska sig skönare och
kring hvilken de behagligaste leenden nästan beständigt
spelade samt ornotståndligt verkade på alla, som med
honom kommo i beröring. Kinderna voro fina och
fylliga, ehuru något bleka, hvilket dock endast bidrog
till att förhöja det intressanta hos denne nästan idealiskt
sköna yngling, som blifvit hela kadettkårens älskling
i anseende till hans alltid muntra väsende, innerliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
