Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Nedre afdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
godhjärtenhet, outtröttliga hjälpsamhet samt beständigt
visade raskhet och kamratskap.
H......, hvilken vi hädanefter vilja kalla
Henning, som var hans döpelsenamn, lyckades att snart
gissa rätt under leken, emedan han af erfarenhet kände
sina kamraters olika sätt att »dänga till». Han
uppstod då lika muntert som han nedlagt sig, fattade vår
hjältes arm och förde honom till en tom vrå i salen,
där han med honom nedsatte sig på bänken. Napoleon
ville nu tacka Henning för den visade hjälpen, men
denne afbröt honom genast, sägande: »Bah! tala aldrig
om sådant lappri, min hedersbror! Det var bara för
att förarga den där gamle kitslige drummeln i femte
klassen, som jag gjorde det. Han har fått erbarmligt
mycket stryk i sina dagar och ville nu så gärna
återgifva det med ränta, om han bara tordes. Hans
bondnatur vet dock alltid att begagna leken till att förnöja
en usel skadefröjd, och se sådant tål jag icke. Men
vet du väl, min kära Rasch, att du fått ditt nummer
näst intill mig?»
»Nej», svarade Napoleon glad, »men jag har allt
skäl att lyckönska mig därtill.»
»Ja, vi skola blifva vänner, icke sant? Jag tycker
om dig. Du är en hygglig och rask pojke, och jag är
en ungdom, som aldrig vill gräla med någon,
synnerligast med den, som jag under flera års tid är dömd
till att hafva vid min sida, när jag står i ledet, när
jag äter min torftiga spis, när jag nedlägger mig eller
uppstår.»
Sidokamraternas samtal afbröts härunder af
jourhafvande korporalens högt utropade kommandoord:
»Ställ opp er! klockan är slagen!» Hela kåren
uppställdes nu korporalsvis i fyrkant kring rikssalen och
aflämnades till jourhafvande kompani-officern, vid hvars:
»Vänster om, marsch!» trehundra unga ben sattes i
rörelse mot de väntande och rykande vällingsskålarna.
Här vore kanske rättaste stället att tala om den
så olyckligt ryktbarvordna Karlbergsvällingen, med
hvilken Sveriges blifvande försvarare lika flitigt trakterades
som fordom de stridbara spartanerna med den klassiska
svartsoppan. I den spartanska rätten låg dock en vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
