Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - Nedre afdelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uppmuntrad häraf, ville Cordier taga henne med handen,
men vid första vidröring föll hon pladask i golfvet.
Det var nämligen en uppstoppad siska, och den vackra
fågelsången hade kommit från lockpipor, som mästerligt
trakterades af några små skälmar.
Men nu skulle man hafva sett monsieur Louis
Joseph Angers Cordier de Bonneville! Hans fullmånsansikte
blef alldeles mörkrödt och med en åtbörd af
sårad värdighet framsträckte han sin hvita, knubbiga
hand, ropande så högt han förmådde och med
eftertryck på hvarje ord: »Sinon! Vett outt! (hut!)
Jagg skal, ta mig djäffvoln, rap-porr-terr-ra ’errarrna
förr tjänst-görr-rann-de majorren! Jagg ’arr varrit
lärr-rarr-re förr fem-ton touss-senn studd-denn-terr i
Sall-la-mann-ca, sinon, men aldrigg bliffvit så neddriggt
be’andladd, sinon!» – Och därmed öppnade herr Cordier
dörren och vankade i vredesmod till ordresrummet.
Vid majorsförhöret, som sedan anställdes i följd
af detta lilla pojkstreck, utröntes, att ... den
uppstoppade fågeln af sig själf måtte hafva flugit upp på
skåpet och att han själf och ingen annan måtte hafva
varit den, som sjungit så vackert: ty ingen visste något
vidare att i saken anmäla, som kunde tjäna till ringaste
upplysning däraf. – INGEN var vanligtvis skuld till
allt det onda, som skedde på Karlberg, och är det väl
ännu, kan jag förmoda.
Men skulle författaren i likhet med Cordier de
Bonneville endast berätta historier, toge det aldrig något
slut därpå och läsaren finge ingenting veta angående vår
hjältes vidare öden, hvarom han dock fått löfte. Som
det likväl är något påkostande att så snart skilja sig
vid en hel hop glada och oskyldiga minnen af händelser
och personer, vill författaren, innan han kommer
att mera uteslutande sysselsätta sig med Napoleon, först
beskrifva några af dessa.
Och nu bjuder jag läsaren att följa Napoleon till
den på sin tid högst märkvärdiga, mycket besökta och
i Stockholms sällskaps-cirklar mycket omtalade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
