Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - »Goûter» med bal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste jag, gråta måste vi alla likväl, då vi betänka,
huruledes mångtusende härliga tankar och bilder,
hämtade ur vishetens och skönhetens urkällor, just nyss
blifvit de allt förtärande lågornas rof; huru mycken
’tjusning och berusning’, huru mången ’ädel vilja’
och ’snöhvit lilja’, huru mången ’halfutsprucken ros’
har ’gått sin kos’. – Till någon tröst öfver förlusten
länder oss emellertid, att lika många af ’smärtan’
sönderslitna ’hjärtan’, lika många ’tårar’ i kalla
’ungdomsvårar’, lika mycken ’sorg’, äfven på samma gång
hunnit fridens ’borg’ och evigt lugn i denna kakelugn.
En af forntidens vise har förklarat, att de största
och ärorikaste segrar äro de, som man vinner på sig
själf, och nu frågar jag: hvar finnes väl på hela
jordens rund storrå hjältar än just I härliga skaldenaturer,
som på denna märkvärdiga afton utan ringaste tvekan
åt lågorna öfverlämnat klassiska mästerverk, som skulle
försäkrat eder örn ett odödligt namn i litteratur- och
världshistorien. Ja, I hafven öfvervunnit er själfva, så
som hvarken någon grek eller romare gjort det ... Till
våra halfbroder, studenterna i Uppsala och i Lund, vilja
vi sända en berättelse om denna eder seger och
uppmana dem att följa edert lika storartade som
hälsosamma exempel.
Och nu, älskelige vänner och bröder! låter
sorgen fara!
Gån i frid och poetiseren aldrig mera! Amen!»
Säckarna öppnades och de »härliga skaldenaturerna»
hoppade skrattande därur. Klockorna ringde, gråterskorna
tjöto och processionen återvände, vida fortare
än den gått bort, till bordet, där förfriskningarna
väntade. Bland de sörjande märkte man nu äfven en
lustigkurre, som fallit på den befängda idéen att –
kläda sig naken och sedan låta måla en svart frack
på kroppen – »allt i brist på passande sorgkläder»,
som han uttryckte sig.
Och detta är historien om den högtidliga
»diktbegrafningen», eller rättare förbränningen, som på sin tid
väckte mycken munterhet, på samma gång den erhöll
alla de förståndigas bifall.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
