Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Napoleon. En kadetts äfventyr - »Goûter» med bal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det hade, som vi sett, verkligen lyckats Napoleon
att locka Henning till flitigare läsning äfvensom till
något mera stadga i uppförandet; men ehuru denne var
själfva uppriktigheten i allt annat, ställde han sig alltid
okunnig och svarade undvikande, då samtalet leddes
på friherrinnan M....., för hvilken person Napoleon
helt uppriktigt förklarade sin afsky.
»Hvar och en har sin smak», hade han då svarat,
»men jag tycker om henne, emedan hon är min ungdomsvän,
ser du. Men detta är också allt.»
»Är detta verkligen allt?» frågade Napoleon med
en skarp, uthållande blick.
»Ja, därpå kan jag svära ...»
»Svär icke, jag vet mer, än du tror», ropade
Napoleon. »Om du vill vara min vän, måste du lofva
mig att undvika denna farliga kvinna så mycket som
möjligt.»
Flere dagar efter detta samtal visade sig Henning
tämligen grå mot vännen; men en afton, strax efter
det gasen blifvit släckt, sökte hans hand upp Napoleons,
och han hviskade: »Du har rätt. Jag vill vara din
vän och glömma henne. Men lofva mig att aldrig
mer tala om den saken.»
Det tycktes som Henning hållit sitt gifna löfte.
Åtminstone såg Napoleon, att han föga eller intet
sysselsatte sig med henne, då hon nu som förr besökte
Hennings mor på dennes permissionsdagar, under hvilka
Napoleon ofta var sin vän följaktig till hemmet.
Vår hjältes förhållande till den sköna Angélique
hade nu blifvit det af den ömmaste vänskap. Så trodde
de åtminstone, men när man såg, med hvilket uttryck
deras blickar hvilade på eller sökte hvarandra, kunde
den sakkunnigare icke gärna misstaga sig på arten af
denna så kallade vänskap, Å Angélique’s sida hade
härtill äfven kommit tacksamhetens känsla, då Henning
uppriktigt förklarat, att det blott varit genom Napoleons
oförtrutna bemödanden, som det lyckats honom att
af skaka lättjans bojor och att därjämte blifva litet
stadigare.
Napoleon hade med sin okände välgörares samtycke
valt att blifva sjöman, dels emedan han därtill kände lust,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
