Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att räta upp sin mörbultade lekamen. Det var en
hög, ståtlig figur, sådan man sällan träffar, och hvarje
hans minsta rörelse ägde en ledighet, ett behag, som
är ännu mera sällsynt. Det högburna, något
tillbakadragna hufvudet kunde vid första blicken antyda på
stolthet, men detta mindre fördelaktiga intryck
skingrades genast, då man såg in i hans stora blå öga, hvilket,
liksom det vänliga draget kring munnen, endast
tillkännagaf hjärtlig godhet, blandad med en viss skalkaktig
munterhet. Man kunde icke se något friskare än hans
välbildade, rödblommiga ansikte, där ingen mänsklig
lidelse ännu hunnit att sätta sin vanställande stämpel. Han
stod där, med ett ord, som en skön och tröstefull bild
af hälsa, glädje och ungdom, ty att han var ung,
ganska ung, såg man lätt på de små bruna, fjunaktiga
mustascherna, som troligen först på det sista halfåret
lyckats att arbeta sig fram i dagen.
Sedan han gjort några slag fram och åter vid
dikeskanten under särdeles obehagliga betraktelser öfver
de bottenlösa vägarna, vände han sig till bonden med
den prosaiska, men vanliga frågan: »Hur långt ha vi
kört?»
»Å, söte harre lelle, dä ä inte vardt å tala om.
Bara ena half mil», svarade denne och ref sig
betänksamt bakom örat.
»Bara en half mil? Är du rasande! Således ha
vi sex fjärdingsväg igen?»
»Ja, dä har allt sin regalhet», var det lakoniska
svaret.
»Hyggliga utsikter!» tänkte vår resande och satte
sig åter upp på pinbänken, »men i det stora hela kan
det göra mig detsamma, om jag har tråkigt i fria luften
eller i en ruskig gästgifvarestuga. Jag kommer tids nog
fram, ty jag har ingen, ingen som väntar mig. Jag
står alldeles ensam i världen», och härvid suckade han
nästan lika tungt som brunte, hvilken nu, på
skjutsbondens förnyade uppmaningar, började att sätta sig
i gång.
Här torde vara rätta stället att som hastigast
under rätta läsaren om, hvad vår resande egentligen är för
en karl. Att han är en af fäderneslandets försvarare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
