- Project Runeberg -  Samlade berättelser / Första delen /
171

(1900-1901) Author: Wilhelm von Braun With: Carl Schubert
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - I - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dock, dock, att tigga, hvartill jag eljes vore
nödsakad ... Jag hade väl en liten reskassa, men min
stackars flicka sjuknade, och allt, hvad vi ägde, smälte bort
på en dyr och främmande ort. Om jag ...»

»Icke ett ord vidare», sade löjtnanten bestämdt,
»tänk på er själf, tänk på ert barn! och nu farväl!
farväl!»

»O, men säg oss först det namn, hvilket vi skola
innesluta i våra böner!» utropade flickan och kysste,
innan vår hjälte kunde hindra det, hans hand.

»Äfven jag har mina hemligheter», sade löjtnanten,
leende; »och hvad behöfves namn inför Gud? Vill ni
bedja för mig, så bed för den fader- och moderlöse.
Men denna handkyssning måste jag hämnas», och
härvid tryckte han en lätt kyss på den blyga, rodnande
flickans läppar samt skyndade ut.

Flickan stod kvar på samma ställe och såg med
tindrande ögon oafbrutet åt dörren. Den djupa rodnad,
som nyss betäckt hennes kinder, vek småningom för
den ytterligaste blekhet, och slutligen kastade hon sig
nnder en tåreflod i sin mors armar. »Arma barn!»
suckade denna, »nu först är du fullkomligt olycklig!»

*



II.

Löjtnanten hade under tiden begifvit sig ned i
gästgifvarestugan för att tillsäga om hållhästens
förspännande och inskrifva sitt namn i dagboken. Under det
han är sysselsatt med detta senare, vilja vi luta oss
öfver hans axel för att se, hvad han skrifver. Jo, se
där står tecknadt med en prydlig handstil: Underlöjtnant
Hjalmar Lingen. Gud ske lof för det! Vi
kunna således hädanefter lägga bort den fatala titeln
och kalla vår hjälte rätt och slätt för Hjalmar, om
vi så vilja. När således Hjalmar präntat sitt höga
och odödliga namn i dagboken samt betalat den
oefterrättlige skjutsbonden, hvilken icke utan en viss bäfvan
nalkades honom i anseende till den visade armstyrkan,
erfor han helt hastigt några obehagliga känningar i


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:39:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/braunber/1/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free