Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en slafhandlare, en hästmördare. Och denne i brott
nedsölade man gifver författarinnan till maka Serena,
som hon sökt att göra rent af himmelsk. Det har
emellertid i mitt tycke misslyckats, ty, jag rår, Gud hjälpe
mig, icke för det! den där Serena förefaller mig alltid
som en hvit, halt anka.»
»Nej, nu är ni alldeles för elak», utropade den
äldsta systern, hon med ögonen; »hvad kan ni väl hafva
emot Serena?»
»Det, att hon är alldeles för mycket ren», svarade
Hjalmar. »En sådan där snömos-varelse kan vara rätt
bra i himmeln, men på jorden duger hon platt icke,
och allra minst till hustru åt en för detta slafhandlare,
som visserligen till sin återupprättelse behöfde en god
kvinna, men också en kvinna med bestämdhet i
karakteren och en smula af den ruff, hvaraf Bruno själf
hade ett sådant öfverflöd. Emellertid kunde man nästan
vara frestad att göra kvinnorna en svår, men dock enligt
min öfvertygelse alldeles orättvis beskyllning, då man
har läst några af dem författade romaner; den nämligen,
att den ädlaste kvinnan föredrager den karakterslösaste
och nedrigaste mannen. Men så är det icke, så kan
det icke vara, jag vet det allt för väl, och grunden till
det där liebhaberiet för moraliskt fördärfvade hjältar,
som förekommer i fruntimmers-romanerna, är att söka
i kvinnans sublima, men vanskliga tro att genom sin
öfverseende mildhet och godhet höja och förädla den
sju resor fallne. Detta är visserligen mycket, mycket
vackert tänkt; men det är för öfrigt lättare sagdt, än
gjordt, ty en riktig galgfågel fortfar gärna att vara
galgfågel, äfven sedan han kommit under den förädlande
toffeln.»
Under detta samtal hade den irrande riddaren med
sina tvenne prinsessor närmat sig det präktiga
herregodset, och riddaren stod just med mössan i hand
färdig att rekommendera sig, då godsets ägare nalkas.
Sedan Hjalmar hälsat och presenterat sig själf, inbjöds
han af den gästfrie possessionaten till aftonmåltid,
hvilket anbud han naturligtvis med glädje mottog.
Från denna dag blef Hjalmar en ofta sedd gäst
på herregodset, och som han en gång nödvändigt ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
