Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bli kär, skänkte han den vackra fröken med de vackra
ögonen sin odelade hyllning; men det ville likväl, till
vår hjältes lycka, icke rätt gå i lås, ty huru skön, kvick
och äfven känslig den unga fröken var, liknade hon
dock icke hans ideal, hvilket, besynnerligt nog,
framställde sig ständigt för hans själs öga med sina
nedslagna blickar och tårade ögonhår. Emellertid arbetade
Hjalmar med all makt på alt utbyta denna bild med
sin Amandas (så hade han nämligen omdöpt den vackra
fröken), och han började redan drömma om »en koja
och ett hjärta». Fröken Amanda, som alltid var sig
lik, umgicks gladt, vänligt och till och med förtroligt
med den unge mannen, hvilken, alldeles förblindad af
sin börjande kärlek, icke varsnade en slät guldring af
högst fatal betydelse, som satt på den vackra frökens
vänstra hand. Detta bevisar bäst af allt, att vår hjälte
ännu var en stor nybegynnare i den ädla kurtis-konsten;
ty en erfaren man, som känner sig dragen till en
obekant flicka, börjar gärna förut rannsaka hennes fingrar
för att förvissa sig om, huruvida den blomstrande
egendomen förut är intecknad eller icke. Men att ett sådant
förhållande kunde existera, föll aldrig Hjalmar in. Då
han var skild från den hulda »täcka», strök han
omkring i skogarna och drömde kärlekens lycksaliga dröm.
Än skar han stora, stora A-a i björkarnas stammar,
och än, då paroxysmen satte för hårdt åt honom,
började han att med stagnelianska ord, om ej just med
stagneliansk anda, sätta förtjuserskans lof på rim; men
så oöfvad som han ännu var i »harpoleken», fick han
sällan mer än det tillämnade poemets första vers färdig.
Genast började han dock lika oförskräckt ett nytt, och
så fortgick det i oändlighet en hel vecka igenom. Väl
vetande, att alla ynglingar, under inflytelsen af den
första kärlekens »ljufva smärta», bekajas af en
oöfvervinnelig skrifklåda, hvilken aflas att uttrycka allt det
öfvermått af salighetsförtjusning, som hotar att spränga
deras hjärta, kunna vi gärna förlåta vår hjälte denna
dårskap och till vårt nöje till och med titta på en och
annan af de påbörjade erotiska utgjutelserna. Se här
den allra första:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
