Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En löjtnants händelser - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde komma honom att glömma den sköna bild, som han
nyss sett i fönstret. Bland alla dessa konstens
mästerstycken gick han snart sagdt med likgiltiga ögon och
längtade endast att återse detta skapelsens mästerstycke, som
hade en sådan likhet med hans drömda ideal.
Slutligen blef denna längtan så stark, att han rusade ut,
kastade sig i en fiacre och begaf sig till rue Richelieu,
där hans skarpa öga genast igenkände det hus, som
inneslöt den gudomliga. Han ingick i kaféet, satte
sig vid fönstret, begärde en à la glace och riktade sina
strålande blickar midt öfver, men fönstret var tomt.
Länge satt han där, inom sig klagande öfver sitt svikna
hopp, och han var nästan färdig att gå, då han till
sin obeskrifliga glädje återigen såg skymten af
änglabilden, som likväl denna gång endast visade sig några
ögonblick, under hvilka han dock hann att varseblifva
samma hastiga rodnad, samma milda leende – endast
handens tryckande mot hjärtat uteblef, då den sylfidiska
gestalten försvann. »Möjligen visar hon sig ännu en
gång», tänkte Hjalmar och satt envist kvar på sin
utkik; men detta hopp slog fel, ehuru han dröjde öfver
en timme. Med tungt hjärta begaf han sig därför till
sitt hotell, där han träffade herr Franck före sig hemma.
»Jo, du är mig just en vacker fågel», sade denne, »jag
sökte dig i Louvren, men gunsti’ herrn var redan
försvunnen. Hvar har du varit?»
»I kaféet, midt emot flickan», svarade Hjalmar,
rodnande. »Jag kan ej förklara orsaken, men det var
mig omöjligt att motstå det mäktiga begär, som dref
mig dit igen.»
»Hvilken toker du är! Men hvad gifver du mig,
om jag gör dig bekant med denna skönhet, i hvilken
du synes så betagen?»
»Fordra allt! allt!» ropade Hjalmar ifrigt.
»Nå, nå, jag fordrar ingenting, men, ser du, af en
händelse har jag nyss fått veta, att flickan är en svenska,
som är på besök hos några släktingar, med hvilka jag
från gammalt är bekant. Om jag nu gör en visit hos
dem, är det mer än troligt, att vi oförtöfvadt blifva
ditbjudna, och då får du tillfälle att betrakta ditt ideal,
så mycket dig lyster.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
