Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när man har med obetnedlade änglar att göra – och,
gudnas! på de bemedlade är det stor brist, åtminstone
i det magra Västergyllen.»
»Men har du icke på detta sätt lättsinningt stört
månget ungt hjärtas frid?» frågade Stålsköld.
»Min käraste bror, allt det där är bara dumt prat.
Jag försäkrar dig, att den ’störda friden’ genast sättes
i jämvikt, så fort en ’rangerad karl’ på allvar erbjuder
sin hand åt en sådan där liten förtjust förtjuserska.
Flickorna äro minsann klokare än någon tror, och de
rätta sig förträffligt efter det ordspråk, som säger, att
en fågel i hand är bättre än tio i skogen. Inga gåfvor
gifvas och återtagas lättare än de utaf hjärtan. Endast
i den händelse de gifvit ännu mera, finnes ingen
återgång, men därför bör också alltid en klok och hederlig
karl begära lagom, för att icke få för mycket.»
»Du talar som en riktig turk. Och du vill inbilla
mig, att du har varit verkligt kär!»
»Jag har det, vid Gud! och då tänkte jag icke så.
Det var längesedan» – tillade von Phiffen med en
lätt suck – »men dock kan jag aldrig glömma henne ..»
»Hvilken? Kanske rektorns unga fästmö?»
»Ack nej! Det var ju bara barnsligheter. Henne,
den lilla Emma, kurtiserade jag endast för att hämnas
på den tråkiga karlen, som jämt grälade på mig, då
jag läste grekiska, och som tillika begått den oförlåtliga
dumheten att förlofva sig med en sexton års flicka,
hvars barndomsvän och kamrat från dansskolan jag var.
Så fästmö som hon var, underhöll hon en flitig
korrespondens med mig, och alla hennes bref började med:
»min eggen elskadde vänn!» När rektorn en dag
hundsat upp mig mer än vanligt, lade jag ett af dessa
gudomliga bref i min temabok, som han brukade
korrigera hemma hos sig. Jag glömmer aldrig den
ilskna blick, som han gaf mig dagen därpå, då han kom
in i öfversta klassen. Den tanken att hafva en lycklig
rival uti en af sina egna disciplar måste äfven hafva
varit bra förödmjukande för en dum och inbilsk bokmal.
Men ifrån denna stund bemötte han mig med mycken
yttre höflighet, ty han insåg nog, att jag var i
besittning af en hemlighet, som lätt kunnat göra honom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
