Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver mig själf för att nästan kunna skämta öfver den
ömsesidiga barnslighet, som förledt oss att lofva
hvarandra trohet i döden. Jag besvor henne att glömma
mig och endast minnas sin välgörare, som långt högre
än jag gjort sig förtjänt af hennes kärlek. Ja, för att
vinna mitt ändamål, målade jag ut mig själf i föga
smickrande färger, talade om min flyktighet och lät
henne icke otydligt förstå, att jag icke älskade henne
längre. Jag måste göra våld på mig själf för att
nedskrifva dessa ord, så fulla af osannfärdighet; men det
var en lögn, som samvetet gillade, och jag kände mig
liksom underbart stärkt däraf.
Den spiken drog, som man säger. Med omgående
mottog jag från Vendela följande rader: ’Otacksamme!
Ni har kommit mig att förlora tron på det ädlaste i
lifvet. Grymt har jag vid så unga år blifvit bedragen.
Men för en sak tackar jag er dock, min herre; er
otacksamhet har nämligen lärt mig att lefva för
tacksamheten och för min plikt. Jag har biktat mig för min
välgörare, min andre far, och han har liksom jag insett
ert rätta värde. Om ni varit annorlunda, hade han
visserligen icke lagt hinder i vägen för vår lycka, ty
därtill älskar han mig för mycket. Men nu vill jag
endast glömma det förflutna, glömma er, glömma allt.
Farväl! Om få veckor är jag min välgörares maka.
Farväl för alltid!’
’Se, det har du för ditt förb... ädelmod!’ sade
jag till mig själf efter genomläsandet af dessa ord, som
oåterkalleligen stadfäste mitt öde. ’Hon anser mig
för en lättsinnig usling, en nedrig skurk, endast därför
att jag sökt handla så, som min rättskänsla förestafvade.
Och hon låter mig till och med förstå, att hennes
lymmel till välgörare icke skulle varit emot att ädelmodigt
lägga våra händer tillsamman, om jag varit trogen! Ha!
sådan är rättskaffenhetens lön! Ingen återgång är
numera möjlig, ty en sannfärdig bekännelse om rätta
förhållandet skulle ju endast anses som härrörande af
egennytta och skrymteri. Jag har skurit ris åt mig
själf, men jag vill åtminstone bära mitt öde som det
ägnar och anstår en man. Den välsignade välgöraren
skall dock få veta, hvilken välgärning jag gjort honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
