Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gamle Munter, som hittills suttit mållös af förundran,
vände sig nu till Stellan och sade: »Bevare mig
väl, fänrik, så rart har jag aldrig åkt i hela min tid,
och så vackra hästar har jag aldrig sett, om icke de
sex hvita, som den huggaren Cardell tog från den ’tuska’
prinsessan 1813. Men hvart fan bär det, fänrik Stellan,
vet han det?»
»Icke mera än du.»
»Ja, men är det inte bra lustigt, sådant där, fänrik?
Det skall jag, fan i min lilla låda, dikta en visa
om. Laga nu så, att jag bara får duktig traktat, då
jag kommer fram, som ägnar och anstår en så hög
herres kammartjänare.»
De hade nu kommit ur bokskogen, och Stellan såg
på något afstånd framför sig ett stort, högt hus, eller
rättare slott, försedt med torn och liggande på en höjd,
bekransad af lummiga lundar.
»Är det dit resan, gäller?» frågade Stellan.
Kusken jakade och pådref höstarna till ett ännu
snabbare lopp. Inom få minuter körde vagnen upp på
en ståtlig borggård och höll framför en präktig trappa,
där ytterligare tvenne betjänter stodo färdiga att
mottaga vår hjälte. Han infördes genast af dem i ett par
smakfullt möblerade gästrum. Sedan han därstädes
med Munters tillhjälp omsorgsfullt putsat och fejat sig
samt fått sina svarta vackra lockar i tillbörlig ordning,
anmälde en betjänt, att bordet var serveradt, och han
fördes till en stor matsal, där ett bord, fullsatt med
silfver och kristaller, stod uppdukadt, dock endast med
ett kuvert. Betjänten framförde sin patronessas ursäkt
därför, att hon af illamående var hindrad att göra
honom sällskap vid middagen. »Efter middagen», tillade
han, »utber hon sig dock den äran att få se herr
fänriken på sina smårum.»
»Patronessa? Således är det hos en fru jag
befinner mig?» frågade Stellan.
»Ja», svarade betjänten och drog litet på munnen.
»Framför då till fru patronessan min ödmjukaste
komplimang och säg henne, att jag efter intagen
måltid, hvaraf jag, i förbigående sagdt, är i rasande
stort behof, skall hafva äran att uppvakta henne på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
