Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes smårum, då jag vill hoppas ätt få denna
gåta löst.»
Vår vän Stellan satte sig ned vid den lukulliskt
läckra taffeln och åt med en aptit, så strykande, att
den endast kunde ursäktas däraf, att han hela åtta
dagar förut måst nöja sig med den magra kost, som
Västergötlands och Hallands ohjälpliga gästgifvaregårdar hafva
att erbjuda sina gäster.
»Befalles det portvin, madera eller xeres?» frågade
betjänten efter första rättens absolverande.
»Xeres!» sade Stellan.
»Befalles det champagne på fisken?» tillspordes
han sedan.
»Champagne? ja men.»
Vår hjälte kunde aldrig må bättre, och om nu
endast den gästfria värdinnan varit närvarande, hade
hans belåtenhet varit fullkomlig. För att skingra denna
tomhet, ägnade han de blixtrande karafinerna så mycket
trägnare sin hyllning, och när ändtligen desserten
serverades och han till denna druckit en half flaska
ypperligt hochheimer, kände han sig särdeles uppspelt och
lycksalig. På de frågor, som han under måltiden gjorde
angående frun, hade han fått korta och undvikande
svar af betjänten, hvarför han äfven snart upphörde
därmed. Det enda, hvarom denne tycktes tala utan
förbehållsamhet, var hennes rikedom och frikostighet.
»Nå, nå, det syns nog», sade Stellan och sköt sin
stol från bordet. »För mig nu till henne, på det jag
må rulla mig för hennes fötter.»
Stellan ledsagades uppför en trappa, som ledde till
tredje våningen, och infördes i ett litet, men med nästan
furstlig prakt möbleradt rum. I en med gult siden
beklädd emma satt ett mycket magert och knotigt äldre
fruntimmer med ett mildt, lidande ansikte, hvilket
Stellan tyckte sig hafva sett förut, dock kunde han ej
påminna sig hvarest. I den tanken, att hon var
värdinnan på stället, framförde han emellertid i
utvalda termer sin tacksägelse för all den gästfrihet han
åtnjutit.
»Ni misstar er, fänrik von Phiffen», svarade
fruntimret med ett svagt leende. »Jag är liksom ni endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
