Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt frun. Hästen erhölls, och han jagade bort af alla
krafter. »Nu är, min själ, pojken under tak och
Munter med», sade gubben, för sig själf, under det han
ytterligare pådref den eldiga hästen. »Men hvilka
besatta upptåg har inte den ungdomen ändå för sig! Nu
har ju han varit arg och hon, stackars liten, ledsen
för blankt ingenting. Det kunde gått fan i våld allt
ihop, om ej jag kommit med i spelet. Gammal är
ändå äldst, som man plär säga.»
Säkerligen har aldrig någon postillon d’amour varit
oförtrutnare än gamle Munter. Backe upp och backe
ned gick det allt hvad tygen höllo, och inom en
halftimme höll han sin löddriga springare framför den
bondgård, där Stålsköld var inkvarterad och dit Stellan på
morgonkvisten begifvit sig för att utgjuta sin harm i
vännens sköte.
»Håll min häst, bondlurk!» ropade Munter till en
ung dräng och hoppade af. »Hvar äro herrar
öfverofficerare, säg fort, slyngel, ty det står för lifvet?»
Den förskräckte halländingen pekade på en stor
rödmålad stuga, och Munter störtade in i kammaren,
där Stellan med blossande ansikte och häftiga åtbörder
marscherade fram och tillbaka på golfvet, under det
att Stålskölds öga deltagande var fäst på den lidande
vännen.
»Vill fänriken ha tretti hela hemman?» skrek
Munter brådskande och lade sin hand, stor och tung som
ett lerfat, på Stellans axel.
»Hvad fan vill du, gamle efterhängsne narr?»
snäste Stellan, som fann sig så obehagligt väckt ur sina
obehagliga tankar.
»Jag frågar, om han vill ha tretti hela hemman,
fänrik – och guld och silfver och vagnar och hästar
och kreatur i en anskrämmelig mängd.»
Ȁr du galen, gamle skojare! Du borde kunna
se, att jag icke är vid skämtsamt lynne i dag. Packa
dig därför ut!»
»Ja, ut vill jag packa mig, men fänriken skall
också, regera mig! följa med», skrek gubben ifrigt,
fattade Stellan om lifvet och bar ut honom på gården,
så lätt som om han varit en vante.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
