Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inkvarteringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stellan kastade vid dessa ord en komisk och
triumferande blick på söta Jules, som nu tyckte det vara
hög tid att få ett ord med i laget, då det gällde vapnets
heder. »Om fru patronessan», sade han till den ändan,
»enligt hvad jag är nog djärf att hoppas och förmoda,
gör en liten utflykt för att se de kungliga och
storlägret till midsommar, då nästan alla ståndspersoner här
i trakten ämna sig till Bonarpshed, skall jag hafva den
äran att visa fru patronessan Kråkemåla skvadron, vid
hvilken jag tjänstgör, och jag vill slå vad, att ni skall
byta om tankar. Man kan omöjligen föreställa sig en
mera imposant anblick, än då kråkemålingarna spränga
fram i sina gula skinnbyxor och med sina nya
valltrappar. Och hvilka superba hästar sedan! Alla svarta
och skinande som min sabeltaska, väl inridna och sina
goda tio kvarter, riktiga sprakfålar, och eldiga i hvar led!»
»Nu föll söta Jules från himmeln pladask ned i
stallet», tänkte Stellan, som knappt kunde hålla sig från
skratt, då Vendela med en obegripligt god kontenans
vände sig till den siste värde talaren och sade med
låtsad förundran: »Kors, att kråkemålingarna äro så
imposanta! Jag ämnar mig verkligen ned för att se
storlägret, och jag skall blifva er oändligt förbunden, herr
grefve, om ni håller ert graciösa löfte att visa mig dessa
undermänniskor.»
Söta Jules’ ögon lyste af tillfredsställelse, och han
lofvade till och med, att han själf i spetsen för sina
kråkemålingar skulle defilera förbi hennes ekipage.
Ännu mera eldad af Vendelas uppmuntrande leende,
begynte han att vältaligt beskrifva hela skvadronen,
både hästar och karlar, och han höll just som bäst på
att till skyarna upphöja nr 25 Jupiter, som red ett
obegripligt vackert halfblodssto, kalladt Juno – då han
till sin stora harm blef afbruten af en betjänt, som
anmälte öfverstens ankomst. Stellan skyndade på
ögonblicket ut för att mottaga sin chef. Denne hade
emellertid genast vid nedstigandet ur den vagn, i hvilken
Vendela låtit hämta honom, blifvit uppvaktad af gamle
Munter, med hvilken han hade tjänat tillsammans som
simpel soldat och därför alltid bemötte med särdeles
utmärkelse samt understundom kallade för bror, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
